Hohhoijaa!
Jag hade mitt sista prov för period 1 provvecka. -Jag sov ganska kort natten före.
-Darför var jag ganska trött då jag cycklade idag till skolan, och jag koncentrerade mig inte så särskilt hårt på själva styrningen. Plötsligt såg jag bara en bil vina framför, från en sidokorsning framför mig. -Jag grep i handbromsarna, utan nån slags reaktion (jag glömmer alltid att jag har fotbroms också). Jag greps av panik och försökte bromsa in med fötterna. Det var inte så kvickt-tänkt; jag stannade mitt framför bilen!
Fast jag hade situationen helt utanför räckhåll, så hade såklart bilisten situationen i full kontroll.
Hon hade inga problem med att lungt stanna bilen. Hela situationen hade kommit helt överraskande för mig... Det var en ganska pinsam situation! Jag hade helt mist kontrollen över det som låg omkring mig! Jag försökte dölja ansiktet och snabbt cyckla iväg...
Skolkamraterna funderade säkert varför jag var så krit-vit på morgonen... -Men saken är den att det som skrämde mig inte var att jag kommit nära en bil, med hög fart. -Inte var det heller en stark nära-döden upplevelse. -Det var under en bråkdels sekund känslan av -"nu har jag ingen som helst kontroll". Det kan vara en skrämmande känsla i vissa fall. Jag hade också "om föraren inte heller har kontroll??"-tanken.

-Men fast världen kan bete sig som kaotisk, och vi möter hela tiden saker som man inte har en fjärrkontroll till, så vet jag en som har det! Utan honom skulle världen vara kaos efter kaos! -Jag tror att Gud hela tiden har 100% kontroll över varenda liten småsak (eller Globala hot)!!
Och fast jag som 100% tankspridd inte har 100% kontroll, så har jag ändå en borg och en trygghet hos Gud! (Fast man nån gång befinner sig i fel klassrum i fel tid=)

I want to praise him, all of my days, with all of my soule!
He gave me a life to live, so i want to serve him every second, every year in my life!