Då jag en påsk-dag gick i stan, såg jag helt oväntat en ros mitt på en mur. Den såg så övergiven ut att jag helt enkelt måste stanna en stund för att betrakat den. Jag vet inte hurudan historia den hade, men övergiven var den definitivt... Jag försökte hitta på något vettigt, kanske den hade bara fallit av någon i misstag och någon hade lyft upp den, eller kanske nån hade helt enkelt kastat bort den pga att den börjat vissna, så for jag iväg. Jag skulle vara textläsare vid skolgudstjänsten, så jag hade lite bråttom till kyrkan. Men jag kunde inte sluta tänka på rosen. Under gudstjänsten sjöng Linda Laukkonen (om jag kommer ihåg rätt) sången "Like a rose trampled on the ground".
-Crucified
Laid behind the stone
You lived to die
Rejected and alone
Like a rose
Trampled on the ground
You took the fall
And thought of me
Above all
Laid behind the stone
You lived to die
Rejected and alone
Like a rose
Trampled on the ground
You took the fall
And thought of me
Above all
Jag tror det här är nångting som är bra att tänka på under många skeden av livet! Han blev totalt övergiven på grund av oss, så att vi kan lära känna den största kärleken igenom all tid och utanför det!
